Eftersom min är den enda versionen av historien är det jag som sätter vändpunkter och konflikt. Jag lider gärna för allt som får mig att känna mig svag eller på något sätt rör sig i mig. Dina ögonlock flimrar när du låter dem slappna av, dina fingrar spänns och käken knakar. När du var fyra lärde din syster dig att använda ögonskugga och läppglans. Dina föräldrar är överbeskyddande men menar – inget – ont. Jag kan ditt personnummer baklänges och framlänges. Du kan inte mitt. När du var fem hade du färggranna ballonger i handen och beige klänning. Tittade in i kameran och log.

Jag lider gärna för guld och gröna skogar men din hälsa måste sättas i första rummet. Jag slåss gärna för att visa att jag kan. Jag har en tråd kring hjärtat men munnen och ögonen är fria. Jag säger och ser vad jag vill, men jag känner på befallning.