R: Då är ju inte det verkligheten utan bara en bild i huvudet, men på nåt vis
L: Men vad är verkligheten om inte i ditt huvud
R: Okej, ah, mm. Men minnen försöker man ju alltid, man talar om minnen men måste använda begreppet, då är det för att på nåt sätt, ge det till en annan människa
L: Eller bearbeta det själv
R: Ja. Men är det då också viktigt att typ, att det är precis så som det faktiskt existerade i ditt huvud en gång
L: Flod
R: Va
L: Flod. Man kan inte stiga ned i samma flod två gånger
R: Jaha
L: Jag orkade inte dra hela
R: Nänä visst. Det var jättebra, jag fick fantastiska bilder ett tag
L: Du har inte berättat om ditt kärleksliv
R: Det är väldigt... sorgligt. I och med att jag knappt, det här med att lära sig det sociala, det finns ju kvar i mig. Och i, det enda jag är rädd för är att om jag en gång blir verkligt, verkligt kär, om jag inte kan få den personen, så att jag inte liksom, är tillräckligt, alltså det, jag har det inte i mig att, att.. vara tillräckligt charmig.
L: Vadå, vad är charmighet. Hallå. Det är inte som att, att liksom att CENSUR är såhära, universiellt charmig människa
R: Nä. Men det är massa som
L: Vadå
R: Det är liksom nyckelmeningar som
L: Men du har ju din charm, kom igen, hur många gånger har jag inte poängterat den idag
R: Vilken
L: Din charm. Att du trycker på rätt knappar.
R: Jaha
L: Det är ju charm, kom igen
R: Det är det att även om jag visste, eller ja, men jag vet att om jag skulle försöka charma dig med att hylla Viktor Johansson, jag vet inte om jag skulle klara det ens, jag är så enormt tvungen att säga sanningen, eller att säga det jag faktiskt känner om väldigt många saker, och ibland
L: Men
R: blir jag tvungen att ljuga
L: Vadå, finns det inte människor som liksom värderar det ganska högt
R: Men
L: Men vadå, har du problem med att få folk att tycka om dig
R: Va
L: Har du problem med att få folk att tycka om dig
R: Jag tycker det, eehrm, människor
L: Bad boy
R: Jamen nämen amen typ, jag har väldigt lätt att typ hamna på nåt sätt i ett överläge då jag både agerar överlägsen och omtänksam, för någon som rent psykiskt eller, om vi ser det liksom, människor i ett hierarkisystem med alfahanar och undersåtar. Nämen det är faktiskt, det är faktiskt väldigt tydlig gruppdynamik med alfahanar
L: Aja
R: Eller ah alfahonor
L: Statuspersoner brukar jag kalla dem i mitt huvud för
R: Jag har ”alfahanar” såhär inpräntat, jag älskar det ordet
L: Ah, det är faktiskt väldigt bra
R: Ah men då det, folk som ligger längre från alfahanens position än vad jag gör
L: Mm
R: har jag jättesvårt att charma
L: Mm
R: Ärligt talat skiter jag ganska mycket i dem
L: Så du menar att, du är rädd för att hamna i en.. i en beroendeställning eller i en relation där du är underlägsen personen som du tycker om,
R: Njä
L: och det är man ju alltid
R: Nänä
L: När man tycker om nån liksom väldigt mycket, så hamnar man ju alltid i ett underläge, det är det som är så häftigt när man hittar den här dynamiken att man blir precis lika fascinerade av varandra
R: Mm
L: Att man hamnar i samma underlägesposition
R: Men jag kastar mig själv in i underläge, så att det blir
L: Ah
R: för underlägset, och jag kan bli så väldigt klängig, jag kan skrämma bort folk väldigt lätt
L: Jag kan dra mig upp till en överlägesposition för att, och skrämma bort mig själv
R: För att? Jaha
L: Av samma anledningar, liksom förstår du vad jag menar,
R: Ja
L: att det är liksom.. för att jag kanske är rädd för att hamna i underlägespositionen
R: Mhm
L: och istället så, ah, så försöker jag på nåt sätt dra mig över och sen så, för att jag sen blir repellerad av det hela för att man blir liksom inte lika attraherad av människor som står under en som står över en
R: Nä
L: Även om man faktiskt kan påverka det själv
R: Mm
(paus)
R: Men just nu känner jag att jag vet inte, jag tror inte att, jag har nog rätt långt kvar till att uppleva kärlek, så liksom, det är mer.. glida runt och uppleva eller träffa olika människor. Och sen så har jag märkt att om jag har sex med nån så kan jag ofta liksom, efteråt känna att den här personen är väldigt meningslös, jag känner att, eller jag, på nåt sätt blir jag väldigt
L: Haha
R: ahmen det kan va, jamen det är så fruktansvärt hemskt
L: Jamen asså det är precis som, jag läste ju en bok av Fransesco Alberoni, eller jag har inte läst ut den för den var så jävla.. dryg, men, har jag skrivit om det? Som heter Erotik.
R: Hm.. nä
L: Äe den hade såhär, tar upp saker, den är så fruktansvärt oqueer, det är det mest oqueera jag har läst i hela mitt liv, öh han är såhär typ italjons, italjonsk? italiensk eh nånting socialvetare, men det känns som en kvasivetenskap
R: Ja
L: Och han tar, alltså alla inbitna fördomar om hur män och kvinnor ser på sexualitet, förklarar dem genom att citera Harlequinböcker
R: Ja
L: och befäster dem, och tar dem till en ny nivå. Det är så fruktansvärt underhållande fast han är helt seriös
R: Mm
L: Men, och så är det såhär svart bok som det står såhär Erotik på med röda bokstäver på framsidan,
R: Mm
L: som jag har läst på pendeltågen, det här var typ ett halvår sen, men ah, han skriver i alla fall att män upplever efter att de har haft sex med en kvinna
R: Mm
L: att de repelleras av henne och att hon, vadhetere, plötsligt framstår som tråkig och meningslös,
R: Och det är ju, så kan jag verkligen känna! Och det är hemskt. Jam..
L: Jag skrattar bara för att den här boken är ett sånt fenomen och det känns som om du pratar rakt ur den
R: jamen, såhär, det är det som jag tycker sämst när jag liksom är i relation till människor, att det är så
L: Jag kan känna lite så, när jag har haft sex med en människa så kan, alltså den fysiska spänningen släppa och lämna plats för att man ska kunna etablera en annan sorts relation
R: Mm
L: Förstår du hur jag menar
R: Ja absolut, jag tycker att
L: För då har man redan det
R: Ja
L: avslutat och liksom
R: det kan bli helt fantastiskt, absolut, om man hoppar i säng rätt fort och så blir man liksom bara vanliga vänner, och då har man liksom hoppat över massa steg
L: Ja asså då har man redan
R: och och ingen av dem tänker, eh hon eller han kanske gillar mig
L: Näe alltså då har man redan etablerat en tillit
R: ja
L: som är liksom, typ som min och CENSURs relation som började med att vi bara typ strulade med varandra utan att vi ens hade prata med varandra
R: Mm
L: och sen så insåg vi att, alltså vi typ aldrig har träffat en människa som förstår varann så fort och lätt. I hela vårt liv. Vi har liksom ingen sånhär, vi har inte längre nån fysisk relation över huvud taget, utan bara att vi verkligen förstår varandra, det var så himla häftigt.
R: Mm.
(paus)
L: Men du hade en flickvän, eller hur?
R: Mm, det hade jag.
L: Men det
R: Som jag slängde bort, eller det var såhär. Juste, det var såhär.. jag tyckte att det var väldigt ensamt i skolan så jag blev tillsammans med en tjej
L: Haha
R: i min klass. Jo!
L: Sluta!
R: Men fa-faktiskt, jamen vadfan ska jag, låt mig säga sanningen
L: Jajaja
R: Och därför liksom
L: Men du är ju så brutalt uppriktig mot dig själv, det är det jag blir obekväm med
R: He, jasså
L: Mig får du gärna vara uppriktig mot
R: Va, ska jag inte vara obe-, uppriktig mot mig själv
L: För att det kan vara ganska jobbigt, för att då kan man använda uppriktigheten för att sätta sig i underläge inför sig själv, och därmed inte erkänna makten över sig själv
R: Mhm
L: Stolthet är nog ganska viktigt, jag har börjat tycka det på senaste tiden. (kort paus) Men glöm det, det var ett sidospår, jag ba svamlar
R: Ja, jamen hursomhelst, jag träffade en annan tjej, CENSUR, ja liksom
L: Mh juste det minns jag
R: och så gjorde jag med min, med tjejen i min klass, och det var väldigt snabbt uppbrytande, det var ingen av oss som var såhär, det var inte, det var
L: ah okej ah
R: och hon var säkert otrogen också. Det är liksom, man är helt över det, och så träffar jafg CENSUR. Hon var ju bara för deprimerad för att jag skulle kunna motstå henne. Jamen faktiskt, det var verkligen en.. jag, vi var liksom gjorda för varann, men inte för att det finns nån sån, men vi passar väldigt bra ihop. Och så slängde jag bort henne, mer eller mindre.
L: Slängde bort henne?
R: Jamen jag var jätteklängig, jag ringde väldigt ofta, jag öh
L: Mm. (kort paus) Hur längesen var det här?
R: Oj, eh.. i våras.
(kort paus)
L: Mm.. hur tog det slut?
R: Ehm.. det var helt enkelt, hon.. vi träffades en dag och hon, liksom, så hade hon sagt innan såhär att eh, ahjo, vi behöver prata, typ såhär. Och då blev jag, det kommer jag ihåg nu, för att inom mig så blev det här ett jättedilemma då, ska jag vara självsäker och tro att nej det här är ingenting, för att på nåt sätt få nån sorts självsäker aura och inte plåga mig i onödan och på nåt sätt inte verka så himla..
L: Mm
R: låg. Eller ska jag utgå från det värsta så jag slipper bli ledsen sen.
L: Mm.
R: Jag kommer inte ihåg hur jag gjorde, men till slut, vi satt där på perrongen och hon sa att, vi borde ta en paus. och vi har, jag har, för mig, ah det var slut liksom.
L: Mm.
R: Och sen skickade jag ett sms under Håkan Hellström på Hultsfred, och heh, med vin i ådrorna, och så skrev jag, nej det ska jag inte skylla på, förlåt, jag ska absolut inte skylla på det, det var bara undertryckt, undertryckt.. ”Det var så jag sa det, det var fint sagt och hejdå.”Och liksom, det var helt avslutat. Det kändes okej, det kändes som om jag
L: Mm
R: vann något, jag utvecklades på nåt sätt.
L: Mm.
R: Och så skickade hon tillbaka, hon sa, som att jag fortfarande var kär i henne och liksom inte vågade, typ som, som om jag grät efter henne på nätterna eller sådär. Och så skrev hon att
L: Men det är ju klart eftersom du hörde av dig
R: Ah, jojo visst, jag tänkte vafan, det är ju så jävla jobbigt att, vi borde åtminstone vara vänner, liksom så, så bra
L: Mmm
R: passade vi ihop, liksom
L: Ja men alltså låt det ta lite tid.
R: Ja
L: Alltså efter att jag och CENSUR hade gjort slut så tog det, jag hann flytta till Stockholm liksom, okej det tog typ ett halvår innan vi började kunna, liksom, känna oss avslappnade i varandras sällskap ändå.
R: Men det var ingen lång relation, eller vi kom aldrig så långt, vi var liksom
L: Nä men det var inte vår heller
R: Nähä
L: Det var bara två månader
R: jaha
L: Fast det är den seriösaste relation jag har haft i mitt liv. Om man inte räknar liksom icke-definierade parrelationer
R: men var det på nåt sätt, efter det här som du tappade
L: nej
R: Eller tappade tron på
L: nej, jag blev bara rädd att. Eller det var typ då jag insåg att, att, eller det var då min rädsla för att mina känslor ska svika mig etablerades.
R: Hur menar du
L: eh. (kort paus) Hur ska jag förklara det bättre. Att.. att, man har inte kontroll över sina känslor, och
R: till en viss gräns
L: ah jo det är klart
R: ah
L: Men att... jag kanske inte, alltså jag.. fan, hur ska jag förklara det.
(paus)
L: Okej, att jag, just det här att kärleksbegreppet är inget som man alltid kan hitta orsaker till. Dess varande och icke varande.
R: Mm
L: att trots att allt var jättebra så försvann mina känslor
R: Mm
L: Förstår du hur jag menar
R: Jaha, ja okej
L: Så där, där på nåt sätt har jag etablerat en rädsla för att inte lova människor någonting, så fort de ställer sig i nån slags beroendeställning till mig
R: mm
L: så blir jag rädd att mina känslor inte kan uppfylla kraven som jag vill kanske, även om jag kanske vill liksom
R: Mm
L: vara en person som det går att lita på, så vågar jag inte framställa mig på det sättet och därför springer jag åt andra hållet
R: Mm (kort paus) Men jag försöker alltid framställa mig som att jag är väldigt.. impulsiv, alltså jag kanske , eller liksom att jag kan ljuga att jag kan va, jag kan va riktigt jävla grisig ibland alltså. Inte rent så, bara snusk så, utan faktiskt vara väldigt okänslig. I mina känsliga stunder försöker jag alltid få folk att förstå det. För att liksom på nåt sätt hoppas att de kanske inte tar det så hårt, och så
L: Tror du på kärleken?
R: Va?
L: Tror du på kärleken?
R: Ja näe alltså eller jo, jag vet inte. Ja, eh. Du spelar in, va?
L: mm!
R: Va, jag eh
L: Jag kan stänga av om du vill
R: Jag, nänä, när började du?
L: Eh, när jag tog upp den
R: Men jag såg inte det
L: heh
R: Men vart, vart var i diskussionen?
L: Jag vet inte
R: Det spelar ingen roll
L: Det var innan jag frågade dig om ditt kärleksliv tror jag
R: jaha, ah ja
L: Den har varit här ganska länge
R: Nä det spelar ingen roll
L: Du kan se.. ja, en kvart
R: Ja. Alltså... det känns som att ju äldre man blir, ju mer, oavsett om man liksom , hittar normer som folk talar av erfarenhet om visar sig i slutändan stämma. Rätt bra. Hm, jag kommer inte på några exempel just nu
L: Jag har ingen aning om vad du pratar om just nu
R: Näe alltså.. människor som talar av erfarenhet har oftast rätt. Man tänker att, ja, det kanske kommer med mognad, och det, jag är rädd att det kanske gör det. Det känns som att saker och ting börjar slå in.
L: Typ vad?
R: Jag kommer inte på några konkreta exempel, men om till exempel.. näe jag är. Målet monogam kärlek har ju kommit ur, ur nånting, man praktiserat i många tusen år.
L: Ja, är inte det liksom förmodligen kanske orsaken då
R: Alltså, att den regerat i
L: jamen att vi är uppvuxna i att det,
R: jaja
L: den traditionen, det traditionella sättet att se världen
R: jovisst
L: och därför tror vi att det måste finnas en orsak
R: ah
L: På samma sätt som liksom, mord
R: ah
L: måste finnas i varje samhälle
R: ah
L: för att det ska fungera
R: Mm
L: Det är ingen anledning att inte bekämpa mord
R: Nej
L: Det var ju kanske lite eh.. vulgärt att likna monogam kärlek vid mord
R: Men det är klart att det
L: Heh
R: om man skulle likna monogam kärlek vid en ros hela tiden så kommer det att bli jävligt tråkigt och sluta i plattityder liksom, det
L: Mord, kom igen
R: Ja, Nja, ja, ah
L: jag gillar det
R: jag vet inte, jag har svårt att placera det
L: Men frågan var tror du på kärleken. Svaret var?
R: Hm, jag tror verkligen inte att jag har upplevt det, och jag
L: Men vadå, vad är kärlek? Hit me!
R: Jag kan säga såhär. Om kärleken nu är det största som finns, jag vet inte om jag utgår från det, men det känns som, det känns väldigt möjligt. Kärleken är liksom den bästa känslan
L: men du, aha
R: det man lever för
L: men du menar att kärleken går att skilja ut då, och he det i ett provrör och säga att det här är kärlek, att det finns
R: Nej men
L: tillfällen av hundra procent kärlek
R: Nej, allting ligger på ett spektra. Eller på ett spektrum. Eh. På nåt sätt kan man, det finns ett gränsland, om vi hoppar över det gränslandet, vi skiter i det, och så säger vi att man är så långt in på spektrumet att
L: Näee alltså
R: vi säger såhär
L: Men fast vadå, ja, men det, alltså det finns aldrig rent, en kärlek är alltid omgivet av tusentals olika saker
R: Mm
L: och det är alltid en del av nåt annat
L: så attraherad
R: Nej, jag tänker att, ja, om, om känslan inte blir större än såhär, om upplevelsen inte blir bättre, då vill jag inte leva mer.
L: Mm.
R: Jag lever väldigt mycket i hoppet på att det kommer bli större, mer omvälvande
L: Du menar att du aldrig har varit kär?
R: Näe, det tror jag verkligen inte, eller jag hoppas verkligen inte det
L: Mm
R: Men å andra sidan
L: Hur föreställer du dig kärleken?
R: Ehm. (kort paus) Rätt cyniskt, tror jag. Jag tror att man, att det är vanliga är typ att man säger, alltså det kommer sluta med .... bara som exempel