×



(Ur Fulltext exemplar av Åse Frid)

Företal

---------

Jobbet

mitt

Jobb

jobbe

jobbä

jobbeh

I

Diarium omnibus

axlarna, höftledernas skrynkliga

innanvärld

med sina vita skorprester

från okunnigt ätande

där borta på bilfirmans parkering

vid motorvägen, bilar, högblanka

uppradade, väntar hårt, stål

en två tre killar i arrogansjackor

här, på tunnelbanan

de känner ingen trängsel, svävar över

gestikulerar, kommunicerar

med dyrflickvänner på andra sidan

vagnen de

har talföreträde, platsföreträde

pengaföreträde, tidsföreträde, skratt

några som ska jobba, de går av

bussen

perrongplattorna smakar fuktiga

cigaretter, grus och järn

det syns en avgrund

under deras fötter

byggd som ett omistligt underrede

Där går ljuset

vid sidan

skuggan åker om

bruset ökar

dyrvillan strax före avstigningen

det kantrade båthuset

på rätt bog, ja, det ser man nu

För bussresenärer bussutsikt!

I trädens framryckande silhuettkroppar

små streck

sticker ut

pekar på det enhetliga intrycket

Vässade buskar

kryper för

prestigetyngda grundstenar

sömniga ögonblick

sjunker

på broarna

II

Jobbet mitt

Dyr

Smakar på dyr

är dyr

att gnugga in det dyra i kroppen

går

inte bra utan snoppen

kvinna vill stå upp, sättas i fyr

man vill stå upp, sättas i bur

små pinnar kryper in över ytan

och

det är inte utan

att man vill fånga de små liven

vill vara dyr, djur

djur vill man vara, med kniven

smaka på

deras sega fibrer

i knapriga strukturella mönster

trär sig medvetet sensuellt

och därför dyrt

runt varandra

En hand har målat fram

sig själv

på en ovillig yta

den har slutit sig

Den är till hälften sluten

den vill visa något

eller vill hålla i något

åtminstone är den

ganska vacker

Lite vit, lite brun, lite skär

En annan hand är smutsig

den är nästan borta

den tiger, fast den inte vill det

Åse Frid