×

Vi träffades på Burger King vid läskmaskinerna. Jag hade aldrig bott tillsammans med någon förut, men hon ansåg att det var lägligt i och med att våra skolor låg relativt nära varandra och en delad ekonomi är att föredra när man som vi ju var studerande och inte hade ett kapital värt namnet. Bostadsmarknaden är i kris, i KRIS! Tjugotvå kvadrat i Hägersten, men hon brukade vända mitt huvud mot det enda fönstret och peka på fotbollsplanen som låg utanför och säga ”älskling, titta på utsikten”. Där vi bor vänder vägarna innan man hunnit gå dem korsningarna skelar i aprildiset mörkret hukar under balkongerna sprattlar i trapphusen stillheten som silas mellan fingrar i motljus bladens undersidor de finmaskiga nät av kärl som växer över ansikten finns en rörelse oavgränsad ett stillastående outnyttjat finns en puls under slammet finns en puls under kaklet finns en nerv Dagar kom och sen kom kvällar. Solen gick upp senare och gick ner dito. Mitt hjärtegryn vinklade mitt huvud mot fönstret och sa ”titta på snöflingorna, man kan tro att det är vit sand i öknen”. Ni passerar mig som måsar passerar mig; som moln passerar bergskedjans glimmande ryggfena: som den variga himlen hasar förbi trädet medan det blundar. Alla grenar mynnar ut i ett ansikte - ditt ansikte. När ett par äger hus vänjer de sig vid att olika rum är till för olika sysslor. Vardagsrummet är teve, köket är äta, sovrummet är mörker och läsa och så vidare. Par disponerar sina utrymmen olika. Vi hade bara ett rum och gjorde därför allt där. Enda gången vi lämnade varandra var i badrummet. följer fogarna med pekfingret fukten Alla vatten är vägar bort. Om det gällde henne så reste hon sig och sa ”jag ska bara tvätta ansiktet”, och låste dörren. Vattenkranen spolade hårt och när hon kom ut var ansiktet mycket riktigt fuktigt. Hon kysste mig och dropparna landade på kinden och hakan. ”Det kittlas” sa jag. kastar kondens på glaset för att undersöka om jag finns små små droppar i flockar tätnar kan inte se mitt eget ansikte bortom beviset för min existens. Stillheten sprider sig som ett mycel över ditt ansikte när du sover. Morgonljuset sköljer in över golvplattorna imman raderar gränsen mellan dygnen under blanka stenar skymtas om fönster funnits ansamlingar av vätskor konkava konvexa kompletta din ögonbotten snäckskal, vävnad, ben gör det inte fossiler insprängda i handfat, golv och händer handfat, körtlar, händer handfat händer naglar, ben Räknar subjektiven tillbaka in i kroppen. När det var jag som skulle ge mig av reste jag mig och sa ”jag ska bara snyta mig”, och låste dörren. Ljuset var grönt. Jag blåste med näsan i papper för att det skulle verka som jag snöt mig. När jag kom ut kysste jag henne mycket intensivt i ansiktet. ”Ditt ansikte är ju helt strävt”, sa hon. Minns det som att jag ligger i badkaret Ansiktet vänt uppåt handryggen sextio watt som faller och faller över mig sprickorna finns inte i taket slappna av bli tung känn hur du faller räck ut tungan balansera den blå pärlan torka sockret ur ögonen låt smälta sorgen smakar aspartame din blick flyter ut i rummet trevar efter strömbrytaren lägger sig i skarvarna koagulerar när den når spegeln Ibland stod jag utanför dörren till badrummet när hon var där. Vattenkranen spolade hårt men jag anade andra ljud också, små pling plong eller ett sorts släpande. Dagar kom och lång tid gick. Skulle röra vid dig om jag hade händer eller vilja. cleansed washed purified Huden är ett organ som – om du vecklar ut det – kan liknas vid en fotbollsplan. Huden är ett organ som andas och om du beträder det är chanserna att upphöjas och nedsänkas exakt lika stora. Vi var djur en gång. Vi är fortfarande djur. Djur utan gälar och begränsningar. tvättar dig doftlös hudlös tanklös smakfull upplöst. ögon som körsbärskärnor tungan som trevar efter skiljetecken konstpauserna sipprar ner i avloppsbrunnen punkter rinner längs med listerna halskotor upplysta snett underifrån skrovliga pupiller Du är en tystnad i mig. Rummet vidgar sig medan du talar vi sitter på badkarskanten ett milimeterdjupt jack strax under ögat I have nothing to do with the future. fukten skär dig i tre delar Önska dig något du kan fortfarande önska dig något nyponhänder, körsbärspanna, ljunghudar, näverröst, honungsknotor, guldregnsnacke, smultrontunga, urinögon. konturer sankmark barmark märkbar Gravitationen gav dig viktlösheten. Om rummet haft fönster hade du sett himlen krypa ihop som ett sårat djur; tvätta pälsen med sträv tunga Rulla ihop sig i ett hörn av fotbollsplanen . Där vi levde vände gatorna innan man börjat gå vände om och slöt sig Alla stråk mynnar ut i ett ansikte – det ansiktet. Hon är ett språk i mig. viktlös, hårlös , hudlös, kroppslös, ordlös, smakfull tar adjektiven tillbaka konturer sankmark barmark märkbar We have everything to do with explosions. Hon somnade före mig, jag låg med händerna under huvudet och funderade på vad pling plonget och släpandet innebar. Jag funderade så länge att hon ändrade form i sängen, en oformlig hög under täcket. Värst var vintern då mörkret var långt och kompakt och jag lämnade ofta sängen och de svettfuktiga lakanen, och låste badrumsdörren. Jag satte mig på locket. Trummade med fingrarna på låren. Tappade upp ett bad, tömde badkaret då jag ångrade mig. Sköljde ansiktet och stod nerböjd länge medan dropparna rann ner i handfatet. ”Nämen, det är ju bara du”, viskade jag när det bara visade sig vara jag i spegeln. Ibland somnade jag på locket. Vaknade med värk i ryggen och torr mun. Reste mig med möda och ställde mig intill den låsta dörren. Lyssnade. Oftast var det bara som vinterns kompakta mörker, men vissa tidiga morgnar; pling plong andetag släp. när du vaknar är hon borta en kompakt skugga där kroppen var nyss. genom vattenväggar: ljud av glödlampor som skruvas loss. inbrott: att tömma en bostad på ljus men lämna möbler, tv, dator, fukt. Skulle hålla i mig om jag hade vilja eller händer. Dagen kastar sig genom glaset skakar gallret frenetiskt biter kinden till benet släpar dig till dörren varsamt gravitationen gav dig viktlösheten Mira Mataija & Jack Hildén