×


Utan titel

jag försökte skriva en lesbisk dikt,
    vad exakt är en lesbisk dikt?
ja, precis så började jag med
  sedan klättrade jag ut ur det,

   tänkte att det troligtvis inte finns
nån eller något att prata med/om,
       men att prata,
det kanske
   är det som är
  själva saken
    själva lesbiskheten,

men det är så jag börjar igen,
jag tänker jämt på
       tvåsamhet när jag
tänker lesbiskt, relationellt
  lite trevligt, men sen
inser jag att
det inte handlar om det,

   och jag försöker nå perfektion,
     genom att sätta det tillbaka,
   men det går inte, för
   själva saken har låst sig
    och jag kan inte komma in
      igen, in i det där rummet
    vilket jag lämnande
   eller inte ens visste att jag
    var i,
 men det var inte
   att det var det lesbiska, eller
det här, som en lesbisk poetik
      vem skulle våga påstå något
  så vulgärt, inte jag, självklart inte jag
som är heterosexuell och man dessutom,
och det kan inte handla om
att vara utelåst,
för det förutsätter att det fanns en insida,
  det ter
sig
mer som
något givet, som sex, som teknologi som
framtiden, som något du snubblar in i, eller hur?
    och kanske
det är rörelsen, bestående, eller
   laddningen utanför, att röra sig,

gå mellan; och självklart det där jaget,
 som går
    där emellan,
   transportera sig, skulle det vara eller är
det något viktigt, för alla, eller bara för
det lesbiska,

queer people need to transport themselves
  to survive, and like anything getting transported,
 it eventually gets caught,
seen


är det så väsensskilt undrar jag ibland,
  och så börjar jag igen,

  men det där med att vara man
  och heterosexuell då, det vill jag tala om
  för kanske är det,
   det jag försöker
  lämna när jag skriver,
lämnandet,
  som inte kan hålla
    tillbaka eller stanna,
 det finns ingen möjlighet,
   att gå utanför men
  innanför har blivit
     oskiljbart,
som en spiral,
 som en form



Adam Westman