×

Prata med vatten

Det är inte att jag glömt bort
hur man gör, ”har” det fortfarande.
Men det tar tid
för ögonen att vänja sig och ryggens lutning,
varm och mjuk. Jag känner musklerna
som vilda floder. Kroppen är vaken men blodet
sover i en gunga av snövit skit.
Och på insidan kan det finnas hundar
med viftande svansar som inte går att dölja. Någon
skulle förklara det här för mig. Någon skulle föra
handen till pannan, bekymrad,
och ord för ord belysa exakt hur mycket
jag fortfarande är ett litet barn. Och uttråkad
av tanken och utan att förstå
varför jag inte vill någonting hela tiden – skulle jag
ha glömt bort hur man gör.



H.L.