Men
titta, här står salt- och pepparkar, och hon ville alltid ha dem tätt
ihop så nu skjuter jag isär dem. Ja, så gör jag. Var jag än sätter
mig. Jag vill gärna att de ska göra lite friktionsljud mot bordet också.
Ofta är det just pepparkaret jag flyttar, vet inte varför, kanske är
det svårare med saltet. Det är så... vitt. Ja, så många olika utföranden
de finns i, men de flesta är nog glas när jag tänker efter, och man
kan trycka dem ganska hårt mot bordet innan de går sönder. Om man
vill ha ett rejält ljud alltså. Ne-ej jag kan verkligen inte minnas
att jag har förstört nåt. En spricka eller så, visst, men de har
inte spruckit. Inte spruckit helt. Det är tjockt glas så det är sällan
de går sönder. Men ibland får bordet repor istället. Hemma har jag
en vaxduk och där karen står är det täta mönster av linjer, varje gång
Klas kommer på besök ska han ställa en kruka över dem. Vaxduken är
ju så lätt att repa. Han frågar aldrig vad strecken kommer ifrån.
Haha han tycker kanske att det är känsligt, som om jag hade ärr på
handleden liksom. Vill bara täcka över dem. Så ställer han en kruka,
klo-onk, ofta med petunier som han haft med. Över strecken. Som ser ut
som en spretig stjärna eller en sol eller nåt. Hemma blir man liksom hämningslös.
Bara repar, så att det ska synas att de är flyttade. På vissa
restauranger har de ställ, porslinsställ eller metallställ eller det
vanligaste alternativet, träställ, träställ för karen och då är
det bara att låtsas använda den ena och sedan lämna den mitt på
bordet. På så vis blir förändringen extra tydlig. Ställets tomma
fack gapar glatt och jag gapar tillbaka. Glatt. Ofta flyttar jag
pepparn, saltet är ju vitt. Det har ju blivit att jag gillar pepprig
mat sen. Pepprar på bara. Man kan inte bara lyfta karen utan att använda
dem. Det skulle ju se hur dumt ut som helst. |
|