|
till ändamål att hastigt sönderdela
den döda menniskokroppen i enkla, oskadliga beståndsdelar
slog mig för ett tag sen att jag inte
genom att liket utsättesför så hög värmegrad under samtidigt tillförande af
luftens syre, att alla de organiska beståndsdelarna
förflygtigas i form af vattengas, kolsyra och qväfve
samt de oorganiska qvarstanna såsom benjord, bestående
af kolsyrad och basisk fosforsyrad kalk jämte
ringa mängder af andra mineralsalter
ens minns dina armar
Det kemiska förloppet
om du hade några födelsemärken. Eller ärr
således i hufvudsak detsamma som vid likens långsamma sönderdelning
under atmosferiliernas inverkan, när denna någon gång
försiggår under särdeles
minns bara att du hade lite
gynsamma vilkor, om också vid denna senare, den
s. k. förmultningsprocessen, alltid till en början
för långa naglar ibland
en mängd mellanprodukter af mycket helsofientlig art
bildas
undrade rätt ofta ifall du hade någon baktanke med naglarna,
vilja
kokain,
dessa mellanprodukter gerna uppstå, emedan sönderdelnings-
och syrsättningsprocesserna mycket hindras af den i
liket närvarande stora mängden af vatten och andra
obränbara ämnen. Likens fullständiga bränning är
derför för teknici en ingalunda lätt uppgift, och den
har också först i vår tid blifvit löst på ett i allo
tillfredsställande sätt.
Flärd. Utilitaristiska leenden och en nonchalant död i handen, ett kön mellan
Kändt är att förstöringen af de aflidnes kroppar
antingen medelst eld eller genom nedgräfning i
jorden är en uråldrig plägsed och att särskildt
spår af likbränning träffas från så aflägsna
tider, att forskningen deröfver kunnat kasta
endast den svagaste belysning.
Sålunda vet man
benen, bakom benen. Spets mot hår och Bowie
att likbränning begagnats hos ett folk, som före
den historiska tiden bodde i Italien,
samt att den var urgammal sed hos inderna, fenicerna
och flere andra forntidens kulturfolk, hvilka i likbrännandet
sågo en symbolisk reningsprocess före den aflidnes
inträde i det kommande lifvet eller påbjödo densamma
af sanitära skäl eller använde den såsom en särskild
hedersbevisning åt någon afliden storman.
som betraktar tungt för några procent hit eller dit skadar inte.
Jag har hört att en del har långa naglar att mumifiera de döde emedan brännmaterialet var dyrt till följd af landets fattigdom på skog. Då under Perikles’ för att spela klassisk tid pesten rasade i Athen, musik på gitarr upptände man icke blott stora eldar på gatorna för att förstöra miasmerna, utan utfärdade äfven en förordning (430 f. Kr.) om likens bränning. I Sparta skedde likbränningen på ett enklare sätt än i Athen, hvarest stor prakt vid sådana tillfällen utvecklades. Sjelfmördare fingo ej brännas För att få rätt ljud och känsla. Det ser ut, som om de olika filosofiska skolorna haft olika åsigter angående behandlingen af de aflidnes kroppar. hörde bara dig spela en gång Sokrates förklarade, att saken vore honom likgiltig, innan du sa att du älskade mig för första gången. skall man först hafva börjat att på krigståg bränna de i striden fallne för att skydda deras qvarlefvor från våld och profanering. Denna sed vann snart insteg i sjelfva så du sa det och månljuset sken in mot din verkställdes då likens bränning, likasom deras begrafning, vanligast i hemmen, hvilket oskick decemvirerna sökte borttaga genom stadganden i "de tolf taflornas lagar", som med Solons lagar till förebild äfven sökte stäfja den alltmera tilltagande lyxen hud som en blek sanning var förnekadt qvinnor, barn, plebejer och slafvar. De, som blifvit träffade af himmelens blixt, blefvo ej häller brända, utan jordades på stället. Samtidigt dermed bibehöll sig emellertid jordbegrafningen inom en och annan patricisk slägt men det saknades ett filter och af fruktan för att han en gång skulle komma att drabbas af samma öde som hans fiende Marius, hvars lik han låtit uppgräfva och på ett skymfligt sätt behandla en duktig klippare ungefär 7 dagar efter dödsfallet liket bars i högtidlig procession till forum och derifrån ut ur staden för redan där tyckte jag der det lades på ett förut uppfördt bål. Man öppnade den dödes ögonlock att du inte riktigt kunde trädde hans ringar på fingrarna och ordnade på bålet tallrikar med matvaror, smycken, vapen, hårlockar och andra gåfvor från vännerna, men i regeln ej värdefullare föremål spela dig själv med bortvändt ansigte tände en af de närmaste slägtingarna bålet, i hvars flammor man kastade välluktande ämnen och utgöt vin. Till sist blef askan omsorgsfullt, uppsamlad och lagd i en med inskrift försedd vas af lera, marmor eller glas. |