haggan
×

När det är tio eller tjugo minuter kvar blir du kall och kantig och hatar mig. Och jag kan inte annat än att vänta. Jag skulle vänta där vägen vrider sina armbågar.

Det är alldeles för enkelt att känna sig omtyckt av dig. En besvikelse också. Ditt ansikte går utför. Jag tycker om att se dig sådär, hackig och blinkande. Mun och käkparti grått och ögon svarta knogar vita blöt och varm. Bara du inte frågar. Bara du inte öppnar den där munnen.

När det är tio eller tjugo minuter kvar frågar du om mina planer. Jag hör någonting mitt i natten. Bara du inte låter, hagga. Vilar i taket med mjölkigt bleka sladdriga och fränt doftande händer som sträcker sig och nästan greppar. Spretande fingrar äcklar. Jag slutar vänta efter vår ”resa”. Vrider vant blicken bort.



H.L.