| × | ||
|
Ett ytligt men analytiskt angrepp på SOFIA NORDIN kan innebära en fastställd schizofreni-diagnos när din hjärna klyvs på mitten och blir fosformadonnan Doris Fionna och fina fröken Fiona S. Idorn, och en är duktig på att ordna, den andra rodnar lätt, de är givetvis bosatta i en nordlig del av staden Sofia, givetvis bär de båda Odins fanor, givetvis bär de med sina ord i sifon, givetvis lever de båda av fina ord i sond. Ett ytligt men analytiskt ingrepp på SOFIA NORDIN kan innebära att objektet faller isär och delarna blir dina, det vill säga att du får, till exempel: En ros, en Ford, en fors, en sordin, en sardin, en rond, ett ris, ett Fia och ett anno. Utifrån informationen som finns att hämta i ytlagret SOFIA NORDIN kan man formulera en påbörjad kommentar om botanik: "Din ros, Fiona..." eller en välmenande fråga till pluralbildade demoner vilka återfinns i shintoistisk japansk mytologi: "Frodas ni, oni?" eller en lätt olycksbådande uppmaning till pedant vid namn Sofi: "Ordna ni, Sofi!" Ett mer inåtriktat angrepp på SOFIA NORDIN kan resultera i rubriker som kretsar kring: Geografi, teologi, filosofi, flicknamn, kyrkor med tillhörande ensembler, idrottsföreningar, efternamn, vitvaror, företagsmäklare samt övriga osorterade firmor och enskilda individer. Av detta drar vi slutsatsen att SOFIA NORDIN är mångordig, tvetydig, otydlig och otyglad, glad, odygdig och en dyrgrip som existerar blott i ett fåtal exemplar och därför bör fridlysas. redigera texten |
||
|
Molly Lindengren tar sig onekligen friheter i sin uppbyggliga miniessä om Sofia Nordin. Protagonisten omnämns i termer av fordon, växter, flicknamn, byggnader, m.m. I en fullständigt absurd anagrammatisk utsvävning spaltar eleven upp diverse lösryckta iakttagelser kring Sofia Nordin. Avhandlingen står inte att betrakta som en serie resonemang, knappast ens en samling påståenden, utan kan på sin höjd kategoriseras som ett slirande i ytkanten av ett långt mer mångbottnat ämne än Lindengren lyckas ge sken av i sitt arbete. Oavsett om det bristande beaktandet av Sofia Nordins uttömlighet härrör från avsiktlig ignorans eller feg slapphänthet råder det inga tvivel om att Lindengren enbart har snuddat vid den fauna av betydelser som ämnet härbärgerar. Det tycks på Lindengren som om det enda sättet att komma till botten och fullt ut förstå Sofia Nordin vore att markera hennes flyktighet och mångsidiga existens; en iakttalse som bevisar att Lindengren trots, eller kanske tack vare, sin vaghet i uttryckssätten har närmat sig Sofia Nordin genom ett gediget bakgrundsarbete. I sista stycket understryks således Sofia Nordins sällsynthet, vilket påvisar elevens djupgående vurm för sitt studieobjekt och kanske kan tjäna som ursäkt för det i övrigt oförblommerat romantiserande tilltalet. Lindengren lägger slutligen fram ett konkret förslag på den skissartat presenterade problematiken, nämligen det att fridlysa Sofia Nordin, ett skickligt uppmärksammande om en brådskande angelägenhet som varje läsare tör böjas att instämma i. redigera texten |
||