×


**************


Jag drömde om den svarta himlen. Höghusen rasade

storslaget.

Slut på allt elände.

Allt jag inte är, allt jag inte har. Allt eller inget jag haft.


En övergiven gran

en trött blick i

trött samförstånd

en kall promenad

till minne av en

urkärnad relation

det hade jag en gång

tills det brast

när jag slog huvudet i glasdörren

ruggigt sa du

och mördade mig


****************


ett poem om två soppåsar


två soppåsar det är vad vi är

vi ruttnar. stinker - folk har kväljningar, spyr på oss

och vänder sig fort. vi täcks av

andra soppåsar. vi kvävs men vågar inte pipa

- de andra soppåsarna är så hårda -

min tyngd är imponerande. du är stolt över

din skrot. en gång för mycket älskad skrot.

sönderkramad av rost. jag vågar inte titta

i mig själv. sörjan som kommer läckande kan vara giftig. tänk om det ligger

ett foster ihopkrupet där.

du tejpar gamla skivor. slängda i dig.

jag går knappt att stänga det blev för

mycket.

soptårar tränger sig fram. klassamhället

nådde också cointainervärlden. vi måste

separeras. jag blir mos. dig tar sopbilisterna

hem. bitar av dig är spridda i konstnärskretsar.

skivan har en hipster på väggen.

jag drunknar i mosintet.

"varför har du inte sagt något till mig?"

förklarat det självklara om soppåsarnas

aspirationer vs. möjligheter


*****************


Det är brist på ljuset. det gör mig genomskinlig.

jag gråter aldrig färdigt. jag pratar som om jag glömde hur man gör. svårt att hitta melodin.

mitt hjärta slår inte

när du velar, det pausar

väntar kalkylerar naturliga hjärtslag när du presenterar dina erbjudanden

manövrerar

låt mig dö ensam inte doppa min tunga

i det opålitliga i kärlekens solfjäder

låt mig gå hela vägen

tills jag försvinner.


*******************


Plastmånsken över AG-huset


Sverige luktar som tvättstugorna som passeras förbi på Kungsgatanpromenaden. Det är alltid tänt

och alltid sterilt.

Det kommer en lurig våg av värme när du går förbi.

på väg till kyrkan.

för att skaka av dig smutsen där.

Jag tänker inte beträda tvättstugans tröskel för att göra det.

inte längre.


*********************


gå tillbaka i tiden


radera inlägg och kommentarer

så lätt faller de i glömska

så svårt att inte självhata gånger tusen

så patetiskt att sammanfatta sig själv med andras ord


*********************


13 september/Nytorget


jag hittar fram till slut till den här unga polisen som har blivit gammal nu.


jag säger - hur tänkte du när du sa så här till mig. när du sa åt oss att vara tyst för annars kommer ni

ta oss från torget med våld. ser du vad som har hänt nu med världen. du lider ju av det själv nu.

- jag förstår inte vad du menar. om jag sa så till dig var det väl för att de sa åt mig att göra det.

jag skadade dig väl ändå aldrig. ni blev ju inte bortplockade ju enligt det du säger.

- du tystade ner mig, du sa att jag inte fick skrika. du sa att jag inte fick störa när de föroläm-

pade VÄRDIGA MÄNNISKOR från scenen. du hade mage att hävda att det inte var rätt att

protestera högljutt med min röst, den enda vapen jag har. är du nöjd med din laglydighet du

visade då? har det känts bra att säga till.

- jag har inget minne av det. det börjar, det här samtalet alltså, att bli lite obehagligt.

- det var obehagligt att vara tillsagd då. för jag var en söt unge som inte var beväpnad och

som flyttade på sig till och med när ni polis sa att vi skulle göra det. det enda jag gjorde var

att jag vrålade och det tyckte du var mot lagen.

- varför sa du inget då?


*****************



Kasia Syty