×

Har vi ens tid att skala en apelsin? Läste Mia Skäringers debattartikel om alla olika dieter som finns ute (du kan läsa artikeln här). Det fick mig en tankeställare som jag varit inne lite på tidigare. I dagens samhälle har vi inte tid att stanna upp och tänka. Det ska gå fort att bygga muskler, gå ned i vikt, klättra i karriärstegen på jobbet. Man ska kunna allt direkt och helst lite innan det. Mat får inte längre vara mat; något som man lagar i lugn och ro och kan sitta ned och njuta av i lagoma mängder. Istället ska allting vara specialkost av något slag, det ska gå fort att laga och fort att äta. Shakes av olika slag, matkassar hem till dörren och mikromat är till för att underlätta i vår vardag. För att spara tid. Den insparade tiden ska användas till att prestera bättre, mer och allt ska gå ännu snabbare. Under tiden glömmer vi bort de stressrelaterade sjukdomarna som kan vara lika farligt som ett ohälsosamt levene. Stressen kan bidra till viktuppgång, ökat blodtryck och ångest. Hur löser vi det? Med tabletter, stressen till träningspassen och dricka mirakeldrycker som utlovar både det ena och det andra. Juicer som dricks på vägen till jobb och träning för att vi inte har tiden att sätta oss ned i lugn och ro för att skala och äta en apelsin. Mitt i allt detta börjar jag fundera på till vilket syfte vi vill spara in på tiden. Det är som att vi inte har tid att leva och njuta av nuet. Patrik Sjöberg sa i debatt att det som kommer in som energi ska ut som energi. Jag tror att det behöver inte vara så mycket mer komplicerat än så. Hade vi tagit oss tiden att känna smaken av vad vi äter hade vi kanske också haft tiden att känna efter när vi är tillräckligt mätta? Istället för att vräka i oss i allt större och större portioner mat. Man behöver inte stressa iväg till gymmet för att hinna på träningspass, lägga en massa pengar på PT och så vidare om man inte tycker det är roligt. Det fungerar lika bra att ta cykeln till jobbet, gå i trappor istället för att ta hissen och hoppa av bussen nån hållplats för tidigt och gå sista sträckan. Det ska inte vara tjorvigt. Det ska inte vara dyrt. Det ska vara vanligt, lagomt och man ska ta sig tid att leva och känna efter!

Kit Olsson