×


fikssionsmanifestet del 4

fikssion är en LESBIAN CLUB som bildades i Stockholm.
Utan den hade vi aldrig underkastat oss något.
Vi hade sett dagarna gå utan andra masters än de hämmande imperativen om att vara oss själva och älska vår nästa. Vi hade vaknat med samhällets gängse etik som en pissblöt kall handduk över ansiktet. Vi hade stirrat på den goda konsten och svalt den i en oengagerad munsbit, plaskat runt i ett liv utan vare sig förnekelse eller flams. Men vi fann fikssion, var och en av oss, i olika stadier av våra utbrott. fikssion är den lyckliga yxan ur garderoben. fikssion är en trädfällarmob på Södermalm. fikssion är gratis färg och surströmming åt alla som försöker kvadda rika vita män. I fikssion är alla och envar ordförande och alla kan yttra sig i litterära frågor. Men vi ... (alla hundratals människor som vid skilda tillfällen och på olika platser och på varierande sätt utan någon som helst ekonomisk ersättning bidrar till tidskriften) ...lyssnar bara på de lesbiska. Vi kan alla konsten att manipulera ett sammanträde. fikssion är inte en lyckad förevändning för ärelystnad hos ett fåtal litteratörer (som våra fiender vill låta påskina), fikssion är INTE god litteratur, fikssion är ett själstillstånd som plötsligt kan dyka upp i vilket samtal som helst och förgylla och förverkliga det. Med fikssion i sin verklighet kan man inte undgå att dagligen konstatera: där har vi en lesbisk poet - men inte där.

Här är några exempel på vad som står om fikssion i fikssion:
”fikssion är en biologisk olycka”
”Att kalla fikssions redaktionsmedlemmar för djur är att smickra dem; de är maskiner, vandrande dildos.”
”Då de senaste numren präglas av enformighet och är helt utan relevans för litteraturvärlden återstår för civiliserade, ansvarstagande och spänningssökande författare endast att störta fikssion, eliminera de poetiska systemen, införa fullständig automatisering av fortplantningen och utplåna fikssions IP-nummer.”
”Uppfyllda av dåligt samvete, skam, rädsla, osäkerhet och, om de har tur, en knappt förnimbar fysisk gestaltning av sina känslor är fikssions redaktionsmedlemmar icke desto mindre besatta av att knulla, de kan simma över en flod av snor eller vada till näsan i spyor i en mil om de tror att det finns en vänligt inställd fitta som väntar på dem.”

fikssion har medlemmar i jordens alla hörn, på Honolulu likaväl som i Hornstull och San Fransisco. fikssion är en inofficiell men ofta använd benämning på Tyskland. Att vara lesbisk poet kan under vissa omständigheter innebära att man mera är köpman, mera lönnmördare, än poet - att man bara när tillfället yttrar sig låtsas vara poet. Att vara lesbisk poet innebär att man låter tingen bolla med sig, att man är slamsugningen och utspottaren av alla bottensatser; att sitta stilla på en och samma stol ett enda ögonblick är förenat med livsfara (Peter Englund har redan halat fram sin penis). Vi bejakar alla ett liv som fordrar förnekelse och lyfter ned alla er författare från ert högre tidlösa plan. Nej, nu ljuger vi -- alla ni seriösa yrkesutövare, klämkäcka poetryslammare och menlösa Deleuzeläsare får stanna kvar och en av miljonen rodnar av glädje när vi (alla hundratals människor som vid skilda tillfällen och på olika platser och på varierande sätt utan någon som helst ekonomisk ersättning bidrar till tidskriften) räcker henne handen rakt genom det stelnade dammet av Strindberg och Joyce. Bejakelse - förnekelse: tillvarons väldiga hokus-pokus är som luft under vingarna för den lesbiska poeten och hennes nerver - än ligger hon, än rusar hon, än hjular hon, till hälften Boye, till hälften Leila K och skrattar och skrattar.
Mot den estetiskt-etiska inställningen!
Mot lyrikens blodfattiga abstraktioner!
Mot de litterära tombollarnas världsförbättrarteorier!
Väl medveten om kamerorna bjuder fikssion på en feminin show som utvecklar sig till hela samhällets dödsångest. Vi vill höja våra röster för fikssion i bild och ord, för en lesbisk händelseutveckling i världen. Att vara mot detta manifest är det samma som att vara lesbisk.



Redaktionen