(There's a simplicity to war: Attacking is the only secret. Dare, and the world yields.)

håll tyst säjer pappa för nu börjar kalle anka & min plastsyster som jag bara haft i en månad börjar gråta. hon heter sasha & hon är typ 0 år gammal & tittar på teletubbies på pappas gamla mobil som var min men jag ska snart få en ny har pappa sagt. jag tror det ligger en under granen, en samsung galaxy hoppas jag. teletubbies är bra för sasha för när hon gråter så kan man lura hon med teletubbies & då blir hon helt avstängd & tyst men pappa har förbjudit mobiler under kalle anka fast hans nya tjej som heter amela & är sashas mamma & kommer från ett annat land jämt sitter & pillar med sin

(What the hell are we gonna do now, man? Shit's falling from the sky –)

som nu till exempel när det är tomtens verkstad & pappa säjer att det är så fegt att dom tog bort judegubben ur filmen för det har ju alltid vart så & det är tradition. då blir amela plötsligt sur & tittar upp från mobilen & säjer att pappa är dum i huvet & så tjafsar dom om det hela tjuren ferdinand fast sasha fortfarande är lessen för teletubbies

(Look at this place, fifty-thousand people used to live in this city. Now it's a ghost town.)

så jag plockar upp sasha & tar med hon ut i köket för det är roligare att va med sasha än att va med pappa & amela vid teven & snart börjar ändå lady & lufsen & den är ju skittråkig. fast pappa tycker den är rolig för han skrattar alltid högt när pizzagubben säjer MAMMA MIA HUNDAR BÖRJAR TALA MAT & när det blir sådär mycket kärlek i den ser jag genom dörren att pappa pussar på amela som samtidigt kollar mobilen

(Your world as you knew it is gone. How far would you go to bring it back?)

& hon har en iphone men dom suger, samsung är miljoner gånger bättre. jag sätter ner sasha på golvet & så sätter jag mej mitt emot & så humpar vi en boll till varann vilket är kul ett litet tag men sen jävligt tråkigt för sasha är så dålig på att kasta & jag måste jämt resa mej & hämta bollen som rullar in under frysen eller bort till lullans skål där sasha stoppade kattmat i munnen förra veckan. så efter ett tag gömmer jag bollen så att sasha glömmer bort att den finns & så bubblar vi med munnarna istället för det är lätt & det tycker sasha är skitkul & hon skrattar alltid jättemycket då tills hon börjar hicka

(– Haven't you heard, Price? They say the war is over.)

& nu ropar pappa genom väggen att syrsan ska sjunga som han alltid gör på slutet & det måste alla se så pappa kan berätta att det tog typ 10 år att göra det där rinnande stearinljuset på dator. det är konstigt att pappa jämt tjatar om det för pappa hatar ju datorer annars & jag får inte spela varken gta eller call of duty fast det oxå är gjort på dator & jävligt mycket snyggare. jag blir sur när jag tänker på det & bestämmer mej för att jag inte ska komma till teven nu när pappa sjunger SER DU STJÄRNAN I DET BLÅÅÅ & istället kollar jag pappas gamla mobil om mamma har messat från london

(Memories are all that's left, when the bastards have taken everything else.)

& det har hon inte men hon kommer nog göra det när hon firat färdigt jul med sin engelska familj. nu är kalle anka slut & sasha äter på ett chips som hon hittat på golvet & jag hör pappa stänga av teven & säja därute att nu ska han gå & köpa tidningen högt & amela skrattar & säjer nåt töntigt tillbaks. jag fattar inte vad dom håller på med för sasha är för liten för att bry sej om tomten & jag vet ju att tomten bara är pappa i en tomtedräkt. men nu går han i alla fall till dörrn & klär på sej & säjer att han hoppas han inte ska missa tomten i år igen & så blinkar han till mig i köket innan han tar på sej träskorna & dörrn smälls igen med en smäll. så nu är jag ensam med sasha & amela som ropar efter sasha som hör sin mamma & börjar krypa tillbaks in i teverummet

(To know you're close to the end is a kind of… freedom.)

& jag bestämmer mig för att sitta kvar på köksgolvet & messa mamma. jag skriver att kalle anka har vart nu & att pappa har gått för att va tomte igen & att jag saknar hon jättemycket & längtar tills jag ska komma dit & vi ska se sagan om ringen på bio utan text. men det är först om en vecka & innan det ska jag va med pappa & amela förutom imorrn då dom ska ha middag med nå kompisar & sasha & jag ska va hos farmor & farfar. det är nog i och för sej bra om jag följer med då för farmor & farfar är rätt gamla & är nog inte så vana vid små barn & dom vet inte om att sasha tycker om teletubbies & bubbla med munnen & att bli strykt på ryggen när hon gråter & är lessen. nu hör jag att sasha är lessen från teverummet & jag tänker att nyss var hon glad här i köket med mej men att jag oxå skulle va skitlessen jämt om jag hade en mamma som var amela

(Your evil has claimed the lives of many good men. No longer.)

& snart kommer pappa ha bytt om till tomtedräkten nere i förrådet & satt på sej tomtemasken som jag var rädd för när jag var liten som sasha & jag undrar om hon oxå kommer va det. men amela kommer säkert ändå inte fatta om sasha blir lessen utan hon kommer skratta & va sådär töntigt glad som hon brukar va när hon & pappa inte setts på nåra dar. sen kommer amela vända sej till mej & vela att jag ska va med & så kommer hon kanske att ge mej nån present som jag inte tänker tycka om vad det än är. snart kommer det knacka på dörrn & amela kommer resa sej ur soffan & gå för att öppna (– Enemies in sight. – Roger that) & jag sitter på köksgolvet & fantiserar om att det inte kom en vanlig tomte i år utan en call of duty-tomte som sköt ett headshot på amela när dörrn gick upp (Nice shot! Captain Macmillan would be proud!) med ett spas-12 pumphagel som träffar rakt i ansiktet så att hennes huvud bryts i två delar (I like to keep this for close encounters!) & så hade tomten kommit in till mej i köket med rykande pipa fast han hade vart snäll mot mej & mot sasha hade han oxå vart snäll för hon har ju inte gjort nåt. (Friendlies! Hold your fire!) call of duty-tomten skulle inte va klädd i rött utan han skulle ha armékläder & night vision goggles & när han dödat amela skulle han fortsätta till andra lägenheter & snajpra surkärringen i vårat trapphus & kasta in en splittergranat hemma hos albin & sebastian i min klass (Nice shot lad, I think you blew his arm off…) & sen skulle call of duty-tomten döda några till som är irriterande innan han hade en ubåt som jag kunde följa med i & så skulle vi åka hela vägen till london under vattnet & dyka upp framför ögonen på mamma när hon tog en promenad med sin engelska familj (It's quite simple. Either we retake the launch facility or we won't recognize the world tomorrow) & familjen skulle kanske inte vela släppa mamma så dom skulle call of duty-tomten skjuta i knäna allihop så dom föll ner på marken & svor på engelska & inte kunde jaga efter mig & mamma när vi for (– Rules of engagement, sir? – Crew expendable) & sen skulle vi åka tillbaks till sverige & hämta pappa som behöver en ny fru när amela är död & så skulle vi hämta lullan & sasha oxå för hon klarar sej ju inte själv. sasha gillar nog inte call of duty men call of duty-tomten skulle ha fixat en stor teletubbie-tomtenisse som hoppar runt & snackar med bebisröst & då hade sasha kunnat leka med den & hickskratta (– I was starting to think that you were gonna leave me behind. – That was my first thought, but your ass had all the C4) & sen skulle call of duty-tomten ge mej en sprillans ny samsung galaxy. men nu plingar det på dörrn irl & lullan som lagt sej där i en boll flyger upp & försvinner & jag hör amela genom väggen som går mot dörrn & säger med en röst som gör sej till att jag undrar vem det kan va. hon har sasha på armen när hon öppnar dörrn & ett litet tag tänker jag att det är ju inge bra för då kommer sasha falla till golvet & slå sej när call of duty-tomten spränger amelas skalle i bitar. men sen kommer jag på att det där bara var på lek & att det inte finns nån call of duty-tomte & att det bara är pappa som står där med lösskägg & gummiansikte & försöker låta som farfar på rösten när han pratar

(We can't give you freedom, but we can give you the know-how on how to acquire it. And that, my friends, is worth more than a whole army base of steel. Sure, it matters who's got the biggest stick, but it matters a helluva lot more who's swinging it. This is a time for heroes. A time for legends. History is written by the victors. Let's get to work.)