Skampöl

Drar darrer ur armbågarna som sprinkel. Det är något mörkt i bröstet eller om det ens är mörkt. 
Det är kanske två år sedan, ett år sedan, under flera år har vi 
 

utanför med svetthandflator och kramar repet kring ringhörnan.
Vill vara en å  
   flödet att kliva in i innan man säger hej 
man säger något alls       Hinner bara läppja intentionen så fylls det i med "-skådare". 
Läspande: "-skådare" och träd vattendrag träd vattendrag

Jag skulle aldrig ta vägen. 
jag läser att du aldrig kan bli tillräckligt full. Sådär att du slutar skämmas över att du är full. 

Mina ögon är stora, slappa och stumma. Uppspärrade med vallar gapar tomma men oansträngda. 
Hudutrymmet mellan dina fingrar när huden blir vit och vinterspröd blir blodåderantydningar under. 
KAN FORTFARANDE KÄNNA DET ur bråken brotten 
vi aldrig vågade ta oss till därav
bildbristen.
Ur skälvande näsborrar och ur gläntade huvudsvål, 
som rök. Ledsen att jag måste bli såhär äcklig för att förklara mig. 

stum stunt. Inte slå tillbaka eller segna ned, utan studsa upp som en gummidocka med fotdelen 
fast förankrad i cementblock. Om du rusar kan jag inte. 
Jag sa innan att jag kan inte så om du rusar
              jag hör flit dras mot flinta
Om du släpper mig kan jag inte sparka mig lös och simma upp. det gör inget. Det känns som om 
jag nästan inte andas och jag har känt så förut. 
Vad blir kvar? Jo, 

Periferin är inte längre ditt revir
Jag har aldrig väntat på någon någonsin och jag tänkte verkligen göra det.  
Särbehandlar själv och smärtpiper och 
skjuter skallen av stoltheten på fläcken. är fläck. 

resten, munnen, går att dricka sådär. 
fryser och skyller, fyller skakningarna med det.
Skriver att det var länge sen. Att det var länge sen jag skrev det där och att benen är stelnade 
och egna nu. Att det är slut på självförnedringen.
Att det är
Någon kommer att få dig att klä av dig så småningom. Du vill prova också. 
Skräck är en bra ursäkt till att plocka fram sträckbänken och sträcka och sträcka. Jag har gjort ut 
mig och för tjänt 
för många tjänster utan
gener för många tjänande ögon.

Tror du mig? Det är slut på självförnedringen.

Åker en station för långt alldeles ensam, kunde inte förmå mig att stiga av, vad nu det ska tjäna till. 
Vad ska jag tjäna till? VAD SKA DET HÄR TJÄNA TILL? Det finns en enda plats i världen där jag kan bli 
liten och mjuk som en äggula. Vet inte vad som händer när jag förlorar den platsen. 

Något ofrånkomligt starkt men det gick att komma ifrån och våra ben, trots att de är de svagaste och 
ynkligaste på hela jorden, var tillräckligt starka för att streta undan den futtiga sammanhållande kraften. 
Jag tänkte: tänk om det blir så och de kommer att säga så. förstår inte vad jag kan göra för att hitta 
rätt. Nu bröts det. förebrår dig. Vet inte vad de säger nu men jag förklarar: oftast råkade jag säga 
något obekvämt 
hårt eller bönfallande så att hennes våg flydde undan

Jag berättar för alla jag känner att jag aldrig har varit med om något liknande. 

Det var länge sen jag skrev det där. Jag berättar det för fler. Påminner. 

Pölen av självömkan vidgas tills den tar upp kvällen, morgondagen. Bete dig åtminstone som en majoritet 
(ser något som bökar under hinnan och då och då spricker igenom hur du haltar hatar harar). Vad du har 
i magen är en allmän angelägenhet. Trettiofem mil är ingen ursäkt.

Jag berättar att jag aldrig hade varit med om något liknande innan.

du blir mycket obekväm inför begreppet
Jag är ledsen att jag måste sprida skam omkring mig för att få mod att förklara.
när jag ändå beter mig såhär. du säger att det är ihåligt och abstrakt och inte betyder någonting i 
verkligheten. Du förstår inte allvaret i det här. det var bara en vecka men det kom ingen vecka efter den

L.E.L