Skamrum

1.

Innanför bröstbenen, hålrummen jag känner eka. I rummen kala väggar, sängar med knöliga lakan, krukväxter i fönstren, stenar jag plockat på mig, snäckor. Jag befinner mig liggandes bland lakanen, utfläkt: kroppen ett skal med en hård yta, mjuk och svällande innanför, som fruktkött. I lakanen spår av kroppsvätskor: blod, svett, saliv: sperma, ovanför mig televisionsrutor, ansikten med masker vilka rabblar ord jag inte förstår. På golvet utrivna bilder ur tidningar, kontaktannonser: i hörnet av rummet en skuggfigur. Jag vältrar mig i skammen, fantiserar om kusiner, sysslingar, lärare jag haft, kvinnor jag möter på stan, deras bröst svällande ur urringningarna, deras lukter, kön. Minns en annan tid med skammen som ett vapen, en uttänkt strategi för bästa möjliga begränsning, minns också linjer jag själv dragit upp. Jag fantiserar om transvestiter, äldre kvinnor, män, piskor, blöjor, kroppsvätskor andra än de ovan nämnda, offentliga rum, tunnelbanevagnar, med en eller flera, ensam möjligtvis. Ovanför mig televisionsrutorna, rösterna har ändrat tonläge och läser upp regler, förordningar, jag sätter fingrarna i öronen för att undgå. Skuggfiguren rör sig närmre, smeker längs väggarna, jag drar lakanen över. Rösterna höjer volymen på televisionsrutorna för att höras, jag sluter ögonen. Känner fingrar, naglar längs mina ben, de märken de lämnar efter sig. Som ett brev har jag kommit till henne, som ett brev slickar hon igen mig.

2.

Jag låter henne visa mig breven hon sparat efter dig.

3.

Du skäms när du kommer i en flicka, tänker på en annan, när du gråter inför okända mänskor på bussen, i tunnelbanorna, på parkbänkar, när du tittar på porr fastän du inte vill, när du inte kan stava även de lättaste ord, när du inte minns vilket årtal franska revolutionen började, när du inte kan låta bli att stamma och rodna, när du avslöjar för mycket om dig själv, när du talar om dina komplex, när du låtsas som att du är någon annan eller av en annan nationalitet, när du missar att säga hej till kassörskan i mataffären, när du inser att du inte läst en hel bok på minst fem år, kanske sju, när du snubblar, när du kastar kaffet i ansiktet på en främling, när du skriker högt och slänger dig ner på golvet med armarna, bankande, när du inte får som du vill och blir grinig av samma orsak, när du inser att du ännu inte vet något om livet, när du känner det skal du håller kring dig krackelera, när du räknar till fem begravningar utan att någon berört dig det minsta, när du cyklar och håret flyger rakt upp, när du går med ryggen böjd fastän du vet att det är dåligt för hållningen, när du äter kakor fastän du vet att det ger dig finnar, när du inte tycker om att prata om kroppar men gör det ändå, när du skriver papperen fulla med ord och sedan bränner upp dem, när du skrattar, när du pratar, när du springer, går.

4.

20:23 och jag sitter på tåget mellan Uppsala och Stockholm, i händerna en bok jag påbörjat men aldrig kommer avsluta, mitt emot mig en kvinna, medelålders, också hon med någon bok, ur väskan plockar hon fram sojayoghurt, matvete och ett ägg, hon skalar det omsorgsfullt med blicken i boken, jag lägger armarna på bordet och tittar på utsikten, hon biter av halva ägget, jag slås av en impuls att rycka åt mig ägget, springa och med paranoida blickar åt alla håll själv äta upp det. 20:51 och tåget når stationen. 21:12 och jag sitter på bussen mellan stationen och hållplats Spinnrocksvägen, på sätet mitt emot mig en man med långt, gyllene hår, jag vill sätta mig bredvid, smeka över hans hår och plocka upp saxen jag så lägligt placerat i min väska, klippa av en av hans lockar och innan han hunnit reagera kliva av, med locken som en segerpokal höja den mot himlen, låta ett nytt liv ta sin start. 21:33 och jag kliver av bussen.

5.

Om jag kunde skulle jag visa dig de rum du sökt. Om jag kunde skulle jag öppna upp bröstkorgen och ge dig en ordentlig titt. Om jag kunde skulle jag inte läsa dina mail, dina sms, dina brev. Om jag kunde skulle jag låta dig gå. Om jag kunde skulle jag lyssna på dig när du talar. Om jag kunde skulle jag bryta benen i min underarm och ge dig dem. Om jag kunde skulle jag släppa dig fri.

6.

Jag lämnar de skamrum jag byggt upp. Låser inte när jag går.

Sophie Zettermark