| åtrådda sonoriteter, en protes (språket från förr vissnar i dig lämnar inte) när du talar till din välgörare den rotfaste lomhörd för ditt konstlade språk när du hör dig själv på band på ditt konstlade språk ett instrument låter det som dött vatten strimmad sömn vidbrända yror kringirrandes vansinniga resa mot ett uppskjutet annorstädes forever and ever and det fungerar inte förflytta dem med trossar de sakrosankta beständiga lämna revor i våt mull en årstid som multnat du måste upplösa din ort om och om igen avtryckslöst färdas mot ett uppskjutet annorstädes utan att vara en skuggvarelse en demon inte i regel utan strukturer snarare fullt strukturerad du rymmaren måste låta ”ursprung” vitna vetefälten bergen öknen smoggen vitna tills blicken inte längre kan få fäste fastna för så länge du har blicken fästad på ”ursprung” förblir du föräldralös rymmaren ve er som samlar hus efter hus ve er rymmaren du har rymt rymmer kommer att söka uppskov stadssilhuetter kommer att avlösa varandra ingenting kommer att vara nytt eller främmande |